Känslor ligger och bubblar i mig. Ni vet när ni håller på att koka en gryta och det bubblar lite lätt på ytan.. Sätt den grytan i min bröstkorg fast det är mina känslorna i grytan som ligger och bubblar...

Jag såg kort på han och hans så kallade "nya gamla" tjej igårkväll. Jävlar vad irriterad jag blev. Min känslor ligger och bubblar men jag har lagt locket på men jag känner hur känslorna nästan kokar över.. Jag vet inte vad det är för känslor som berörs i mig. Det är allt det här med honom och många andra känslor som jag stoppat undan som kommer upp. Jag avundas er som kan ta er igenom en känsla, bearbeta den och sedan gå vidare. Allt jag känner stoppar jag in i en låda, stänger igen lådan med hopp om att aldrig behöva öppna den. men så fort någonting händer så ploppar alla dom där känslorna tillbaka och jag måste återigen försöka stänga av mig känslormässigt och pula ner alla känslor i lådan och stänga den..

Jag får tänka positivt i den här händelsen. Jag får vara glad att det här kom fram nu och inte om en månad då jag hade haft starkare känslor för honom.

Men ändå. Denna enorma besvikelse som jag känner pga att han ljugit för mig och känslan över att jag är billig(=som en madrass) - de känslorna går inte bort på bara en natt!..

Jag vill gå
bortom min längtan
och se hur
stängda dörrar
öppnas
där
vill jag stanna
bära tiden
som givits
och ana
Din närvaro
genom
ofullbordade dagar

nånstans där i bakhuvvet. Du tar inte alls upp lika mycket tid som jag trodde du skulle göra. Och det känns bra, det känns riktigt bra! Jag har väl lyckats stänga in dig i den där lådan.. Men jag är rädd för att öppna lådan för då kommer alla känslor fram som jag så fint stoppat undan för att slippa känna!

Det är verkligen en brist jag har.. Jag är rädd för känslor, jag är rädd för att visa känslor, jag vill inte göra mig sårbar för jag vet inte hur jag ska hantera känslor.

Och ibland när jag får en känsla vet jag inte vad det är för känsla. Alltså är jag ledsen eller är jag glad? Är jag kär eller är jag bara kåt?

På några begravningar jag har varit på och jag har egntligen varit jätte ledsen har jag fått ett skrattanfall. Det handlar inte om att jag är respektlös, det är handlar om att jag är rädd för att visa mig ledsen och sårbar och vill då vända den känslan till något annat, och då blire oftast skratt.

Jag kan få för mig när jag träffar någon att jag är såå kär. Men sedan visar det sig att jag bara var extremt kåt. Jag vill inte såra andra med flit.. Därför kör jag med öppna kort och försöker hela tiden att säga hur jag känner och tänker. Däremot skulle jag aldrig kunna göra som den här killen gjorde mot mig.. Lova guld och gröna skogar och sedan på sidan av blir han tillsammans med sitt X utan att en nämna det för mig. Inte ord om henne. Det kom som ett brev på posten när jag luskade fram att han var tillsammans med henne.

Du är inte värd mig. Jag vill inte vara din vän heller..

Men en fråga som jag ställt mig är om det inte skulle funka med hans X, han börjar höra av sig till mig och vill börja ses. Ska jag totalt ignorera honom? Ska jag ge honom en chans till? Ska jag ge igen? Alltså lova honom guld och gröna skogar, men det jag egentligen gör är att knulla skiten ur honom och sedan bara skita i honom, som han gjorde med mig! Nää, så dum mot en annan människa skulle jag aldrig kunna vara. Bäst är nog att aldrig mer träffa honom. Han får förbli ett minne. 

Nu ska jag ut i solen och ladda upp med en massa energi. Till kvällen tänkte jag äta grillat och mumsa i mig lite blåbärspaj kanske :) gott.

Jag ska snart åka iväg till mitt lilla smultronställe i en vecka (lyx!)!.. Ska bli skönt att få ladda upp mig med ny energi och då ja kommer hem ska jag bara tänka framåt. Jag har förmångan att älta en massa gammal skit.. Jag älltar inte med andra, utan jag sitter för mig själv och funder och funderar tills jag känner mig helt knäpp.. Jag ska försöka sluta tänka så mycket. Istf ska jag släppa allt och bara leva här nu.

Vem vill egentligen leva som nå kontrollfreak? Etta inte jag! Men ändå gör jag det.

Det är så lätt att döma andra hur de beter sig, vad dom gör osv. Jag vet att jag inte är perfekt själv, och det gäller att ha ögonen öppna på sig själv också. Inte att man ska döma sig själv hela tiden så man ska gå runt och må dåligt pga det.. Jag måste hitta någon balans i det hela! Alltså att kunna leva här och nu men ändå vara medveten om mina brister och fel och jobba med dom.

Det vore roligt om någon kommenterade här av er få läsare som läser här ? .. Känner ni igen er, skriver jag bara en massa skit, förstår ni vad jag skriver? .. Och ni får ju vara anonyma! Gör er åsikt hörd !!

Det känns iaf lite bättre idag.. Men känslan av att blivit utnyttjad går inte bort. Jag känner mig sååå billig.

Jag som alltid lovat mig själv att aldrig låta någon få påverka mig känslomässigt. Jag är en av de bästa att stänga av känslor för andra. Nå låter det som jag är totalt känslokall. Min familj och mina vänner betyder allt, det är dom jag älskar. När det gäller det motsatta köner, killar alltså, så ska det mycket till innan jag kliver in i något känslomässigt. Knulla kan jag.. Men att erkänna att jag tycker om någon, det krävs mycket mod från mig att göra det, bara för att jag gör mig sårbar då!

Nu är jag inte besviken över att han inte vill ha mig, utan jag känner mig besviken över hans sätt hur han att behandlade mig. Jag var hans garageport där han parkerade bilen, för honom var jag ett sånt där garage där man ställer all gammal skit man inte vill veta av men ändå inte kan kasta. Skiten bara står där tills garaget brinner upp och allt försvinner.. Han nyttjade bara garaget tillsvidare. Han får mig att känna mig grå och tråkig och värdelös. Jag som alltid är tjejen med det glada skrattet, hon som alltid skrattar åt sina egna skämt, tjejen som alltid ställer upp för andra. Men tydlgen verkar jag bara vara Tjejen som alla bara utnyttjar. För vem finns här för mig nu av mina vänner? Nobody..

Hoppet är det sista som överger människan.. jag hoppas fortfarande på att jag ska få ett fungerande liv och någon att uppleva och dela saker och ting med. men när man ständigt blir utnyttjad så tappar man respekten för sig själv. Man känner inget människovärde. Man lever för andra tillslut. På måndag har jag 1,5 veckas semester.. Under den veckan ska jag bara tänka på mig själv, ladda upp och få ny energi, börja blicka framåt och ta nya tag. Jag kände mig som han madrass.. Aldrig mer ska någon få mig att känna mig sååå billig som han fick mig att känna.. hade han kört med öppna kort och sagt på en gång vad han ville med mig. Alltså bara vara min KK. Då hade situationen sett annorlunda ut.. Men nu lovade han mig guld och gröna skogar. Tack, och fuck you right back!

jag lät mig luras.. Eller utnyttjas? Jag delade med mig av mig själv. jag pratade i klarspråk om vad jag ville med dig. Du kände samma sak.. Jag gav dig en bit av mitt lilla hjärta.. Vad gör du? Jo du utnyttjar mig och kliver sedan tillbaka till ditt X... Här står jag, känner mig totalt dum i huvudet. Förstår inte vad jag gjorde för fel? Jag var ärlig, för första gången i mitt liv sa jag vad jag kände och vad jag ville. Det kändes stort för mig. Du svarade att du kände likadant, det fick mig att sväva på moln för ett ögonblick. Men jag plockades ner ganska så fort.. Du har inte ens sagt det till mig att du gått tillbaka till ditt X. Senast iförrgår var du här, vi hade sex, vi myste, du pussade mig, du smekte mig på ryggen. Jag känner mig besviken, ledsen utnyttjad. hur kunde jag vara så dum, är frågan jag ställer mig.

Ska jag stå där igen när du gör slut med ditt X? Fortfarande hoppas på att du ville ha mig? Nej.. jag vet att jag är värd bättre. Jag vet att jag kan få någon bättre än dig. Men just nu vill jag inte ha någon annan än dig. Jag vet att det går över de jag känner.. Jag vet att jag måste stänga av mig själv, packa in alla känslor jag känner, stänga till dörren och inte låta dom få luft. Får känslorna luft, då äre kört. Då ser alla min svaghet. Och du ska absolut inte få sig mig nere.. Du ska inte få veta vad jag känner.. Du ska bara leva i tron om vad jag känner.

Aldrig mer ska jag ge dig en bit av mig själv.. Du stampar ändå bara på mig. Du respekterar mig inte.

jag blir hellre riktigt jävla sårad av sanningen, än lycklig an en lögn..

Men du törs inte säga sanningen till mig ..  Sanningen har jag fått tagit reda på själv.