Vad är då det goda livet?

Kanske det goda livet handlar om ett förhållningssätt till livet, att möta livet som det är med nyfikenhet och mod. Våga älska och därmed riskera att bli sårad. Kunna hantera känslor som dyker upp, sörja, släppa taget och gå vidare.

Kanske det goda livet handlar om att lyssna. Att lyssna till den inre rösten som berättar om hur man vill ha det i sitt liv, på kroppen som vill ha lagom fysisk aktivitet, god hälsosam mat och tillräckligt med vila och sömn. Kanske handlar det om att lyssna på andra, kunna ta hänsyn utan att ge avkall på vad man själv tycker är viktigt.

Kanske det handlar om att hitta en balans. Mellan ensamhet och gemenskap, glädje och sorg, aktivitet och vila. Men kanske också om att våga vila i tillvarons osäkerhet. Njuta av det unika i att vara människa och leva på den här planeten. Att fundera över tillvarons mysterium, varför vi är här.

Kanske det goda livet är så enkelt som att kunna vara här och nu och glädjas åt allt vi får ta emot via våra sinnen. Solskenet, vinden mot kinden, en kastanjeknopp som slår ut.

Text: Karin Bengtsson

Sedan jag slutade dricka och droga kan jag känna mig jätte ensam. Men jag borde väl ha känt mig ensam förut när jag var aktiv? Absolut det gjorde jag. Men hjärnan, den sjuka sidan av mig som är en beroende person försöker ständigt lura mig att det var bättre förut. Jag har övergivit "den" (drogerna) som alltid fanns vid min sida. Mådde jag dålig, kände jag mig ensam, när jag ville ha lite kul (fast att jag aldrig hade kul på slutet då jag drogade eftersom det bara blev konsekvenser)så kunde jag alltid ta till drogerna. Vad gör jag idag när jag känner så? Jo jag får stå ut. Jag får stångas mot känslorna. Inte vika mig en tumm. Det är väl så man växer som person också? Att gå igenom allt som är jobbigt. Ibland, ofta, kan jag önskar jag att jag kunde supa mig jätte full ikväll och vakna imorn med samma mående jag har idag. Jag vet att det inte funkar så. För super jag ikväll är jag inte nykter de närmsta dagarna och det som jag har kämpat i snart ett år för blir förgäves.

Jag har väldigt,väldigt mycket att arbeta med mig själv. Det är många pusselbitar som inte fallti på plats. jag är rädd för att träffa nya människor, jag har svårt för att öppna mig och prata utifrån mig själv, jag är rädd för att göra bort mig, jag är rädd för att de jag säger inte ska låta rätt, jag är rädd för att misslyckas. Min självkänsla är körd i botten och självförtroende saknar jag. Men en dag i taget, jag blir starkare med tiden. Men jag får aldrig glömma vem jag är.

"ett steg åt fel håll och det finns ingen morgondag"

 

"at least I thought I was dancing, ´til somebody stepped on my hand"

Det gör mig faktiskt lite förbannad och irriterad. Enligt tidningar ha Sanna sålt en intervju till en tidning för 100 000 kr. En kändis kan göra sånna jävla pengar på att hon eller han har knarkat. Hon ångrar sig djupt och har slutat knarkat är också något som det står i tidningarna. Visst hon tar säkert inget nu!!! Men hon är då inte ren i sinnet men i blodet. I AA och NA pratar man mycket om tillfrisknande. Med tillfrisknande menar man inte bara att man ska vara nykter eller drogfri. Utan tillfriskna i tankarna, i sinnet. Det är våra tankar som styr oss. Problemet är inte SPRITEN eller DROGERNA. Problemet är jag och mina tankar, alkoholen och drogerna är bara ett symptom av mig själv. Hos alkolisten och narkomanen är det tankarna som syr dom till att supa och knarka. De kan inte stå emot suget, det vet inte hur att stå emot suget. Att 24 timmar om dygnet bara kunna tänka på droger och alkohol. Man behöver hjälp,professionell hjälp för att kunna tillfriskna itankarna. Tro mig, jag har suttit i samma sitts. Jag har varit på behandlingshem, jag vet vad som måste göras för att få ett värdigt liv. Det har inte var lätt som en plätt. Det kräver mycket av en för att kunna klara det. En jävla vilja till att göra något bra.

I AA och NA pratar man mycket med om en sak i sänder, ta det lugnt, lev och låt leva, det viktigaste först, gör det enkelt, en dag i taget.. Det är 6 jätte viktiga saker att tänka på!! även om man inte är alkoholist eller narkoman borde man leva efter det!!

---------------------- 

För den som inte är alkolist eller narkoman, gå på ett AA eller NA möte och lyssna på oss som är en beroende person. Aldrig kommer du att möta någon mer öppen och ärlig människa som på dom mötena. Och då ska ni gå på Öppna möten

(Till Öppna AA-möten är alla som är intresserade av AA välkomna. Ofta får vi besök av anhöriga, arbetskamrater, chefer, läkare, människor från hälsovården och andra som vill veta mer om hur AA fungerar).http://www.aa.se/ 

Alla behöver mer eller mindre  bekräftelse. Vissa tjejer lyfter på kjolen för alla för att få känna närhet och njutning. De har inte en tanke på konsekvenserna av det. för vissa blir det aldrig några konsekvenser, men de anses kanske som en slampa, en tjej som lägger sig på rygg för alla för att få ett skjut. Men vad är det för fel att vilja njuta, känna närhet? Som tjej är man äcklig när man vill känna det med olika män. Testa nya saker, inte känna sig låst till en person. En kille som känner samma sak, alltså vill ligga och testa olika tjejer kan kallas för bock. Men då inte i någon negativ bemärkelse som slampa är. "Oj, han har säkert en stor ku*, han går hem hos tjejerna, alla vill ha honom".. osv osv. 

En kille som kallas för bock är någon tjejerna dras till nästan lite "wow" över honom. En tjej som är en slampa, är en tjej man utnyttjar, spottar lite på och sedan är hon inge mer.

 Tragiskt.

Jag har svårt för att bara lägga mig på rygg och bresa på benen. Hemma i min säng går de bra. Men om jag ska ligga med någon, och jag är hemma hos honom, tar det emot jätte mycket. Att kn*lla hejdlöst och sedan gå hem och sova får mig att känna mig som en slampa.

Är det jag som gör ordet slampa såå stort för mig själv?

Jag vet att hjärnan matar mig med negativa tankar. "du är så fet, du är så ful,du är värdelös, ingen vill ha dig, du kan inget" osv osv.

Jag vet inte hur jag ska bryta det hela. Att få mina negativa tankar till positiva. När de negativa tankarna väl kommer finns det inget som kan stoppa dom. De bara matar och maler inne i mitt huvud.  

Det var ett tag sedan som jag skrev här.. Jag mår iaf 1000 ggr bättre. Har in sett att "skiten" förtjänar skit. Han borta, poff poff, glömd! Känns bra.. Men ser jag nå kort eller nåt på honom kan det liksom nypa till i magen. Men hjärnan säger "nej, du känner fel, skit i honom" osså försöker jag trycka bort känslan. För jag vet att jag är värd såå mycket mer än vad han gav mig. Och han gav mig ingenting, bara en näve med skit kletat i ansiktet mitt.